Sedan IMFs kongress år 2005 har metallarbetare och hela fackföreningsrörelsen konfronterats med en alltmer fientlig politisk, ekonomisk och social miljö. Företagen har lett globaliseringen med stöd av regeringarna och de internationella institutioner­na genom att främja en nyliberal politik för avreglering av kapital- och arbetsmarkna­der, privatisering av offentliga tjänster och tillgångar, minskad sysselsättningstillväxt i många regioner, urholkade socialförsäkringssystem och talrika förnekanden av arbetstagarnas och de mänskliga rättigheterna. Idag åtnjuter en stor del av världens metallarbetare fortfarande inte den grundläggande rätten att ha en fackförening.

Medan världsekonomin har vuxit och genererat ett enormt välstånd, har klyftan mellan rika och fattiga vidgats. Allt fler arbetstagare har ställts inför försämrade arbets- och levnadsförhållanden, otrygghet i anställningen och urholkade rättigheter. Kapita­let har gjort stora vinster, medan de flesta arbetstagarnas köpkraft har fallit, eller i bästa fall stagnerat.